| |
Allting började
som en rolig grej för att chocka föräldrarna, när
Eva-Lotta hittade en lapp om en Afrikaresa i skolans klassfack. Dagarna
efter berättade en av hennes klassföreståndare om ett
informationsmöte angående resan, som innebar ett års
studier på en svensk internatskola i Nairobi, Kenyas huvudstad.
Som alltid när det är jag som gör något så
tar saker en väldig tid, så när det egentligen skulle
vara försent att anmäla sig ringde jag för att säga
att jag ville vara med på mötet, och det fick jag. Över
femtio personer kom till mötet som hölls i byggnaden intill
stadshuset. Vi satt överallt, på golvet, på borden,
folk stod efter väggarna i dörren och så vidare.
Alla fick information om att skriva en intresseanmälan som sedan
skulle resultera i en intervju för några av dem, för
att de slutligen skulle kunna välja ut fyra av de sökande,
som skulle få chansen att resa till Kenya. Redan efter att jag
skickat in min anmälan var jag säker på att jag aldrig
skulle få åka, men sedan fick jag svar och till slut blev
jag kallad till en intervju på Midgårdskolan tillsammans
med en annan tjej.
Två månader senare kom brevet med all information hon behövde,
och svaret:
Hon var antagen. Jag
var överlycklig och visste att jag måste ta chansen.
Det kändes svårt att lämna alla därhemma, men jag
tvekade aldrig på att åka.
Det har nu gått två månader sedan Eva-Lotta reste,
och redan nu i höst börjar det nya sökandet efter fler
elever som har möjlighet till samma chans.
Det känns bra att de tar tag i det på en gång för
jag hade ju lite panik när jag fick veta att jag blivit antagen
samma dag som skolan slutade, det är en del saker att fixa innan
man åker, vaccinationer, försäkringar, flygbiljetter
och diverse andra saker.
Hur många elever som kommer att få chansen det här
året vet inte Eva-Lotta, men det hon däremot vet är
att har man möjligheten och intresset är det bara att söka.
Man kan antingen läsa Samhälls- eller Natur-, men sen finns
det ju en massa tilläggskurser man kan välja. Jag har till
exempel valt att läsa kiswahili och afrikanska dans, men sen finns
det massa fler, som afrikansk matlagning
Allt som allt är det 65 elever som går på skolan, från
dagis till årskurs tre på gymnasiet, medan 26 av dem bor
på internatet. De övriga eleverna bor runt Kenya tilsammans
med sina föräldrar som de flesta är lärare på
skolan, doktorer, eller missionärer. Förutom de 6 eleverna
bor det så kallade boardingföräldrar som håller
koll på eleverna och ser till att de följer skolans regler.
Aktiviteter till
max:
Frukost och lunch serveras på samma tid alla vardagar medan middagen
kan variera något från dag till dag beroende på vissa
elevers aktiviteter som det finns gott om. På fredagar kan man
köra kickboxning, sedan kan man rida eller spela squash, tennis,
golf eller åka rollerblades. Vi har också en egen
swimmingpool som man kan plaska runt i, och en för de mindre barnen.
Det finns dessutom ett fotolabb man kan hänga i så fort någon
kommer på hur det fungerar. Även kvällsfika serveras
med te, kaffe, mackor och frukt innan det är dags för eleverna
att bege sig till sina rum för natten
Tiderna vi ska vara på rummet varierar beroende på om det
är helg eller onsdag, det är nämligen så att på
onsdagar, fredagar, lördagar och söndagar har vi bussarna
så då får vi vara ute lite längre, men annars
är det elva på rummet.(Men vi vet ju alla att det inte fungerar,
på natten när boardingföräldrarna som minst anar
det smyger vi omkring i korridorerna, men det är konfidentiellt)
En vanlig dag för Eva-Lotta börjar klockan åtta med
frukost innan hon ska iväg på den första lektionen som
börjar halv nio. Efter det följer oftast tre lektioner innan
det är dags för lunch på fyrtio minuter. Efter lunchen
följer lektioner fram till ungefär fyra då det är
dags för de aktiviteter som finns, innan middagen serveras kring
femsnåret.
Skolan hittar alltid på en massa saker att roa oss med, så
som aidsloppet vi sprang i helgen och när vi gick över kullarna.
Annars är det bio, teater, marknader, safari och diverse andra
saker som de hittar på. På helgerna går vi ut själva
på olika ställen och dansar och har oss.
Brinnande iver:
Varför ville jag åka, jag vet inte säkert, men mycket
kanske på grund av att jag ville ha en annan bild av Afrika än
den vi alltid ser på TV och i tidningarna, svältande barn,
aidssmittade kvinnor som ligger för döden och så vidare.
Det jag mötte var nästan överraskande bra, brinnande
iver att hjälpa varandra och öppna människor som man
lätt blir vän med. Hela tänkesättet är helt
annorlunda.
Vill du ha chansen att läsa ditt första andra eller kanske
sista år i Kenya, med helt annan kultur från den vi har
här, samtidigt som du får chansen till ett helt år
av äventyr är det bara att hålla ögon och öron
öppna.
Vi har redan nu efter två månader bergsklättrat, tagit
dykarcertifikat, övernattat på en av Kenyas djurtätaste
savanner. Vi har dessutom besökt en av slummarna och pratat med
alla gatubarn som finns där, och även varit och besökt
ett barnhem där vi ska få arbeta senare under året.
Alla människor är helt underbara här, och jag stormtrivs,
trots en hemlängtan som dyker upp lite då och då.
| ©
Copyright: All rights reserved.
|
|
|
