Flera kommuner i Sverige skickar varje år ett antal elever som gäststudenter till svenska skolan i Nairobi. Från Umeå var vi de första som fick chansen att studera ett år här i Kenya. Sedan vi kommit hit och nu bott på internatet i två månader inser vi båda vilken otrolig tur det var att vi tog tillfället att åka hit. Vi har fått ett andra hem och tanken på att åka tillbaka till Sverige nästa sommar och skiljas från alla vänner man fått här känns jobbigt. Visst händer det att man längtar hem och den första månaden var tuff för många, dels på grund av förvirringen över en helt ny kultur och dels för alla nya människor man plötsligt skulle lära känna. En bra egenskap om man ska klara sig är att vara social, annars är det svårt att hitta nya vänner.

Vårt liv i Kenya skiljer sig till stor del från våra liv i Sverige. Dels på grund av att man är vit i ett afrikanskt land och dels på grund av att vi bor på en boarding med 26 andra ungdomar i vår ålder. Det är som att få en jättestor familj. Man lär känna många nya människor. Man bor och lever väldigt tätt inpå varandra vilket gör att man lär sig gilla och respektera alla, och deras annorlunda egenheter. Kenya och kulturen här är väldigt annorlunda men när vi väl kom hit kände vi oss genast hemma. Bilden av Kenya var inte riktigt som man hade föreställt sig. T.ex. så skickade Kottens mamma med henne tre packet plåster, i tron att det inte skulle finnas här. Ett annat ex är Michaelas morfar som frågade om vi fick vatten till skolan genom att kvinnorna bar det på huvudet. Afrika generaliseras för ofta och man ser det inte som en kontinent med flera länder, utan som ett enda stort land. Sanningen är att vi egentligen lever ett ganska så västerländskt liv här i Nairobi.

Här finns det enormt många olika aktiviteter som man kan roa sig med, ofta så mycket att man har svårt att få tiden att räcka till. Skolan och boardingen hjälper till att hitta de aktiviteter som du gillar, ofta får de också ett bra pris. Man kan dels spela sådant som man är van vid hem ifrån, så som fotboll, aerobics, tennis och golf, men man kan också prova på lite ovanligare saker t.ex. rugby, afrikans dans, trummor, cricket och land hockey. Det finns flera gym och sportklubbar som man gå till. På helgerna brukar vi gå på bio, ta en fika eller gå ut och dansa. Vissa helger har också gått till att se andra ställen av Kenya, vi har varit på teambuilding i Malewa och på safari i Masai Mara. På höstlovet åkte vi till Mombasa som ligger på kusten för att jobba på solbrännan, vila upp oss och vissa tog också dykarcertifikat.

Klasserna är ofta små, vissa kurser läser man bara med två eller tre andra elever. Det gör att man får mycket uppmärksamhet och det är svårt att smita undan från läxorna. Detta är både på gott och ont, man lär sig mycket men man får också jobba hårdare för det.

Här finns också möjlighet att läsa vissa lokala kurser som man inte kan läsa i Sverige. Bland annat Model UN där vi praktiskt får lära oss hur FN fungerar och arbetar, kursen avslutas med ett stort FN rollspel där andra skolor också deltar. Det finns också en kurs i U-landsperspektiv då vi genom praktiskt volontärarbete och fältstudier får se hur det går till när Sida och andra hjälporganisationer verkar i Kenya.

Kulturen och omständigheterna i landet ger goda möjligheter att utföra ett annorlunda projektarbete, som både kan vara spännande och intressant. Det finns mycket man kan hjälpa både på olika barnhem, i skolor, i slummen och olika sjukhus. Synen många har av Afrika är den dom fått från TV, svältande barn och misär. Till stor del stämmer det, men det man inte lika ofta ser på TV är den stora värmen och kärleken som finns bland människorna. Det är där emot något man får uppleva när man kommer hit. Den korta tid vi varit här har vi upplevt otroligt mycket och utvecklats enormt.

Att åka hit är ett stort steg att ta, man måste lämna allt man är van vid och vad den trygghet som finns ”hemma” för med sig. Att sedan komma till ett nytt land som är så annorlunda och möta helt nya människor kan från början vara jobbigt, men kenyanerna är väldigt öppna och det är lätt att hitta nya vänner, både bland dem och svenskarna på skolan.

Anna-Stina Frykholm och Eva-Lotta Sundqvist

© Copyright: All rights reserved.      Design: H-E Lundmark