Inte en kotte där!
Efter nästan en timme kommer tränaren lunkandes i lugn och ro. Han frågar mig ”Why so early Graciela?”. Först då vaknar jag upp ur min stress och mitt västerländska tänkande och inser att ”this is Africa”.

Första gången jag kom till Kenya var för snart fyra år sedan med min familj på semester nere vid kusten. Allting var så underbart, så vackert och alla människor tyckte jag var så öppna och vänliga mot mig. Allting var bara helt perfekt med hotellet precis intill Indiska Oceanen. Hakuna matata – inga problem helt enkelt!

Nu är jag här i Kenya för andra gången men dock inte på semester. Jag studerar andra året på gymnasiet på Svenska skolan i Nairobi.
Syftet med denna resa, för mig personligen, var att få nya erfarenheter av ett helt annat samhälle, ett helt annat sätt att leva, att möta nya kulturer och skapa nya kontakter. Allt detta har redan uppnåtts, jag har , efter halva tiden, upplevt så mycket mer än vad jag innan kunde tänka mig.

Hemma i Sverige har jag alltid tagit för givet att det finns åtminstone någon fotbollsklubb med flickorganisation i närheten av där jag bor. Här ryggar folk tillbaka bara jag nämner att jag tycker om att spela fotboll…
Jag märkte rätt snart att här i Kenya är det helt andra levnadsvillkor som gäller och även andra roller i hemmet. Kort sagt; i Kenya lever vi i ett mansdominerat samhälle. Här är det männen som bestämmer och kvinnorna tar hand om resten. Bara tanken på att tjejer idrottar är
svår att stå ut med för de allra flesta. Dessutom är det ett vanligt hinder att tjejer i min ålder 17/18, har egna barn att ta hand om.
De tjejer som är mödrar i mitt fotbollslag här i Nairobi, tar oftast med sina barn till träningar och matcher och låter någon annan ta hand om dem under tiden.
Hemma i Sverige har jag inte ens någon vän under tjugo med barn.

En annan sak som skiljer sig från gamla goa Sverige, är att det här inte är någon, varken i skolan eller på fotbollsträningen, som ifrågasätter eller tar upp diskussioner om vad läraren eller tränaren säger. Säger tränaren att vi skall göra situps eller armhävningar för att någon gjorde någonting fel (enligt tränarens åsikt), så gör tjejerna det och ingen ifrågasätter varför. Hemma är det ju till och med så att eleverna sätter sig på lärarna eller tar kommandot över träningarna utan minsta bekymmer.

I min vänskapskrets här nere, bland de kenyanska vännerna jag har, märks de kulturella skillnaderna tydligt Livsstilar och levnadsvillkor blir tydliga oavsett om de är födda ur religion eller klasstillhörighet.
Majoriteten svenska ungdomar är aningen bortskämda, det behöver man inte åka till Kenya för att förstå, men här blir det mera påtagligt. Inte kan jag tänka mig att det skulle kunna vara något att skryta med men… skall verkligen dina föräldrar behöva packa gympa-påsen åt dig när du är 18 år? Skall dina föräldrar verkligen behöva gå och plocka och städa efter dig hemma? Är det någonting som inte stämmer när ditt 18-åriga myndiga ”barn” inte kan vare sig, tvätta, diska eller laga mat och ändå tjatar om en lägenhet för att kunna flytta hemifrån?
Bara en liten pik till er föräldrar där hemma i Sverige ni som får skit från era barn då inte middagen står på bordet så fort de kommer hem. Ni vars barn börjar gnälla då mamma glömde köpa lördagsgodis när hon irrade omkring som en galning på ICA i all stress efter jobbet. Ni vars barn blir besvikna och börjar klaga för att de inte fick den allra senaste och dyraste mobiltelefonen fast mamma och pappa redan spenderat skjortan på alla julklappar för att barnen skall bli nöjda.

Som adopterad väcks också många tankar och funderingar, speciellt då jag har besökt hem för föräldralösa barn när man ser alla små bruna bebisar ligga alldeles ensamma på barnhemmet i sina spjälsängar utan madrasser eller någonting. Övergivna av sina mödrar som inte hade råd att ta hand om och uppfostra dem. Precis så låg jag på ett barnhem i Bogotá för 17 år sedan.

Jag vill bara tillägga att alla ni kvinnor som känner pressen att uppnå dagens västerländska skönhetsideal (= orimligt), enligt nyårslöftet, kan söka er tröst i mina ord; Big is Beauty!
Då en kvinna är stor och välbyggd, här i Kenya, betyder det att hon har en bra man som tjänar tillräckligt och som föder henne, som helt enkelt tar väl hand om sin fru.

Slutligen, se dig omkring och tänk på att livet blir lättare om man är glad över vad man har och inte bekymrar sig över vad man inte har. Har grannen snyggare bil eller väninnan snyggare ben – vad gör det…?

Kajsa Skafte
Swedish School, Nairobi

© Copyright: All rights reserved.      Design: H-E Lundmark