Rektorns ruta
Efter en minst sagt turbulent inledning av vårterminen kan jag konstatera att skolåret som nu snart är slut har varit oerhört lärorikt på många sätt. Förutom de normala lektionerna som ger våra elever goda kunskaper har de lärt av att bo och leva i en miljö som under en tid hade fokus på sig från hela världen. Många av de kenyaner som drevs på flykt har kunnat återvända till sina hem och de har återgått till en normala vardag. Tyvärr har somliga fortfarande inte återanpassats utan lever i flyktingförläggningar, vilket givetvis känns tungt att veta. Det är förstås allas vår förhoppning att de inom kort skall kunna återvända till sina hem.

Som alltid är det många aktiviteter i slutet av ett skolår och en del av dessa speglas i detta SkolInfo.
Fredag den 13 juni är det dags för skolavslutning av det fyrtionde skolåret vid skolan och då har vi också tio studenter som skall ta sin examen. Samtidigt som planeringen för avslutningen görs, pågår även planeringen för kommande läsår och det ser ut att bli drygt ett hundra elever, vilket det inte varit sedan mitten av 90-talet. Det som är speciellt glädjande är ökningen av grundskoleelever.
Nästa SkolInfo kommer att innehålla bilder och korta reportage från skolavslutningen.
”Den som inte gör några misstag gör vanligtvis ingenting alls”.
Ordspråk
Per Jonsson

FÖDELSEDAGSFEST PÅ TYSKA SKOLAN
Naturligtvis var det trafikkaos den morgon när vi skulle åka till Tyska skolan. En långtradare hade vält på Waiyaki Way. Omklädda till Pippi, Tommy och Annika, Emil, Karlsson på taket och CO anlände vi en timme försenat till de ivrigt väntande värdarna.

Via omvägen Kawangware och Loresho hade vi slutligen nått vårt mål för dagen, Tyska skolan. Vi var inbjudna att tillbringa dagen där, för den årligt återkommande kulturdagen. Kulturdagen är en dag när svenska, holländska, franska, tyska och japanska elever träffas för att ta del av våra olika kulturer. Samtliga skolor gör ett framträdande och ordnar en aktivitet där eleverna i blandade grupper genomför aktiviteten.

Det första framträdandet var ett cirkusuppträdande anordnat av värdarna. De tyska eleverna visade upp sina talanger i jonglering, volter och trolleri. Holländarna hade förberett en sketch om de fyra årstiderna, som de framförde. Sen var det vår tur att fira Astrid Lindgrens 100-årsdag i Villa Villekulla. Eleverna var väl förberedda och gjorde ett utomordentligt framträdande. Och Karlsson fick verkligen till det på slutet där han låg med huvudet nedtryckt i tårtan. Efter oss var det franska skolans tur, eleverna sjöng ett par sånger och även de visade upp sina akrobatiska färdigheter. Sist men inte minst bjöds vi på ett imponerande trummande av de japanska eleverna.

  

Efter de olika framträdande delades eleverna in i blandade grupper och den följande timmen gick de runt till de olika stationerna där de utförde olika aktiviteter. I vår ”svenska station” hade eleverna förberett en utställning om Astrid Lindgren och hennes olika verk. När elevgrupperna anlände delades de in i tre lag och tävlade i säcklöpning och ägg med sked. De fick också bekanta sig ytterligare med de olika Astrid-karaktärerna och sist men inte minst fick de en guldpeng ur Pippis kappsäck.

  

Efter lunch, då vi bjöds på bland annat pizza och pannkaka, var det dags för avslutningen där de olika skolorna sjöng sina nationalsånger. Väl tillbaka i bussen var det en samling mycket nöjda men också mycket trötta elever och lärare som lutade sig tillbaka mot ryggstöden efter en lyckad och händelserik dag på den Tyska skolan.

Misströsta inte! Ni kommer att få möjlighet att ta del av elevernas underbara insatser på skolavslutningen, då vi återigen skall fira Astrids 100-årsdag. Missa inte det tillfället!
Rosie Lundgren


”Syttende maj”
Traditionsenligt firades även detta år ”Syttende maj” vid den Norska skolan. En del av de norska barn som går vid vår skola deltog med sång och musik vid firandet.



Sascha, Selma, Ola, Erik, Ulrikke och Mikkel



Norska ambassadören Elisabeth Jacobssen

Matre Heart Run
Lördag 24 maj deltog elva elever och personal vid det årliga Matre Heart Run. Ett motionslopp som har till uppgift att samla in pengar till hjärtoperationer för barn. Skolan har under fem års tid deltagit vid detta trevliga och folkliga evenemang som detta år samlade närmare 20000 deltagare. Otto Wiberg sprang och kom in som femtonde deltagare, vilket var fantastiskt gjort bland alla kenyaner.

Sveriges nationaldag – 6 juni
Den svenska nationaldagen firas i Nairobi hos den svenska ambassadören där förutom alla svenskar även diplomater från andra länder är inbjudna. Det bjöds på sång av en blandad kör från Svenska skolan och Eutychus, en kenyansk secondary school, tal av den svenska ambassadören, Anna Brandt samt köttbullar och lax.



Tider av värme
 
Jag minns hur jag stod med mina väskor vid gaten och såg ut över Svenska skolan i Nairobi, såg ut över vad som skulle vara mitt hem i 10 månader. Jag var livrädd. Tankarna for omkring i huvudet i ett virrvarr av ”Vad tusan har du gett dig in på?”, ”Varför är det så kallt?” , ”Mamma…” och ”När blir det mat?”

Det var den 26 augusti 2007, ett datum som ganska snabbt gick in på listan över de värsta dagarma i mitt dittills 17-åriga liv. Detta berodde inte bara på det faktum att jag precis hade skiljts ifrån vänner och familj i Sverige, tanken var att jag dessutom skulle vara ifrån dem i 10 månader i ett land som just hade visat sig att vara kallare än en svensk septemberdag. Den kenyanska himlen var askgrå och mina inskränkta fördomar om hetta och torka i Afrika motbevisades samma dag då jag beskådade mitt första kenyanska regn.

Luftkonditioneringen under den långa flygresan hade dessutom gjort att min halsinfektion eskalerat till det att jag höll på att tappa rösten, något som inte skapade de bästa förutsättningarna till att kommunicera med mina 38 nya familjemedlemmar på internatet. Försäkran om det ”underbara året i Kenya” som hade utlovats på cd-skivan som skolan hade skickat ut, kändes långt borta och de kommande dagarna på Svenska skolan gick i snigeltakt.

Trots att vi åkte på turer kring Nairobi och internatföreståndarna gjorde tappra försök till att få oss att känna oss hemmastadda kände jag ändå en sådan stark hemlängtan till den grad att jag många gånger var nära på att ge upp och åka hem. Men efter ett tag började veckorna flyta på, och så småningom kändes det inte lika jobbigt att höra mammas röst i telefonen.

Kombinationen av nyvunna vänner, Nairobis nattliv och Kenyas allt varmare väder fick till slut längtan efter hemmet att krympa och blir allt svagare. Tillsammans med internatet gjorde vi oförglömliga utflykter till ställen som Victoriasjön, Rwanda, Mount Kenya, Massaj Mara, Lake Nakuru och Mombasa. Allteftersom tiden gick kände jag hur jag växte som person av de resor, intryck och möten jag fick uppleva.

Den fattigdom som tidigare varit ett abstrakt nyhetsinslag i ”Rapport” fick jag nu själv se med egna ögon och oftast ur ett annat perspektiv än det man i västvärlden väljer att visa. De främlingar på internatet som jag med min infekterade hals hade försökt komma på samtalsämnen med i början var nu inga främlingar längre och många av dem hade dessutom kommit att bli mina nära vänner. Internatlivet tillsammans med dessa människor bjöd på många minnesvärda stunder och skapade en samhörighet bland människor som jag, hemma i Sverige, säkert aldrig annars hade träffats.

Kvällarna bestod utav skratt, prat och värme och den utsatta tiden för ”läxis” kanske ett par gånger för ofta glömdes bort. Visst fanns det stunder utav ilska och stunder utav tårar, men minnena av dessa bleknar vid tanken på året som helhet. Gemenskapen och stämningen som finns mellan Svenska skolans elever är något unikt och jag kommer troligtvis aldrig få uppleva något igen som liknar mitt år i Kenya. För var annars i världen kommer jag att stöta på samma blandning av människor från inte bara Sveriges, utan världens alla hörn? De minnen och de vänner jag skapat mig här är några som aldrig kommer att falla i glömska och som kommer att följa mig genom resten av mitt liv.


Att jag nu efter 10 månader i Kenya ska ta farväl till Svenska skolan och återgå till vad som innan var min vardag i Sverige känns nu en aning olustigt. Helst utav allt skulle jag vilja uppleva året igen, återfå känslan av stå på Mount Kenyas topp, trängas på ett dansgolv i Nairobi, dyka bland havssköldpaddorna i Indiska oceanen och känna hettan på savannen i Massaj Mara. Hade jag vetat vad jag hade
framför mig när jag stod där på parkeringen i slutet av augusti, för snart 10 månader sedan kan jag garantera att jag skulle haft ett leende på läpparna.
Ida Edvinsson, Sp 2
  
==================================================================